Listening on a rainday 
Recension av Anna Ternheims "Leaving on a mayday"

 

Anna Ternheim sade någonstans att en av anledningarna till att kompet på "Leaving on a mayday" är mer avskalat, var för att lyfta fram rösten. Producenten Björn Yttling har verkligen lyckats med det. 

Annas vackra, starka röst ställer sig längst fram vid mikrofonen. Extra lyftkraft får den i de mest melodiösa spåren, tycker jag. Som t ex "What have I done", "My heart still beats for you", "Summer rain", "Losing you"  och "Black sunday afternoon".

Övriga låtar kämpar sig istället kraftfullt fram på marken, men når ändå fram till slut.

What have I done
Förälsklingslåten. Om att vara drabbad av kärleken. På frågan What have I done är väl svaret att det ibland inte spelar någon roll vad man gör, man bara drabbas. Drabbas av kärleken. Sen är det bara att hoppas att drabbningen är ömsesidig, eller fråga sig What can I do to make you feel the way I do. Men sina egna känslor är inte mycket att göra åt.

Damaged ones
Utlämnad åt blickarna, utlämnad åt omgivningen, utlämnad åt kärlekens kraft och behov.

Terrified
Också här dubbelheten i att ge och ta. Fördelarna och nackdelarna. Synad och sedd. Möjligheterna och riskerna. Mötesmöjlighet och riskrädsla.

Let it rain
Kanske den mest suggestiva låten på skivan med de envetna regnrytmdropparna. En fragmentarisk berättelse om en man, hans bakgrund, familj och liv. Och regnet som livgivare och tröst.

My heart still beats for you
Om svårigheten att lämna och glömma. Att ge upp försöken att lämna och låta hjärtat slå, slå tillbaks i dig.

No, I don´t remember
Den där förlorade känslan, som kan vara så svår eller omöjlig att återfå. När tiden gått så långt, att klockan inte går att vrida tillbaks. Endast minnen finns kvar.

Summer rain
När droppen får vågorna att krossa din tillvaro mot klippan. Upp med hakan och näsan över vattenytan och pick up the pieces.

Losing you
Får i huvudet scenen av en borttynande person. I sjukdom och förstånd. Som sakta, sakta är på väg bort.

Off the road
En roadmovie med solen som mål. Med fartvinden in genom sidofönstret rusar livet fram. Sånt som tagits för givet krymper till ingenting i bakrutan.

Black sunday afternoon
En ängel lyfter över sundet mellan stjärnorna.

 

Bonussingeln "Escape into my arms"
Förlåt och kom tillbaks. Mer att ge. Kom i min trygga famn. Låt oss försöka, jag lovar...

 

Sings Sinatra
Är kanske inte rätt person att bedöma Sinatralåtarna eftersom jag varken är en Sinatrasmörare eller Sinatrakännare. Det bör påpekas att Andreas Dahlbäck har producerat de här fem låtarna.

Den snabba newyorkpulsen har Anna lyckats slowmotionera ner till ett riktigt behagligt tempo. En underbar version av den här mycket välkända och annars så förutsägbara låten.

"Come fly with me" och "Fly me to the moon" lyfter inte riktigt. Trots att hon drar mig i armar och kalufs. Hon tappar mig och jag slår i mitt onda vänsterknä i fallet. In other words, jag stannar på marken och hör henne ropa från månen.

"That´s life" har en typisk Ternheimsröst och en trygg orgelton i bakgrunden. En orgel som liksom fortsätter in i "Strangers in the night"-natten. Också här en okonventionell version som tilltalar mig och neoniserar mig på slutet. 

 Mats Klasson