Lördagen den 1 oktober 2011

 

Att följa sitt hjärta?

Vissa har det naturligt. Dem avundas jag och de är lätta att älska. De har detta underbara, självklara att stå i direkt kontakt med livet via sitt hjärta. Det styr dem rätt, visar dem vägen och får dem att stråla av glädje och bus. Deras sorg är läkande och deras tårar river inte upp gamla sår. Deras skratt smittar och smeker som solen en dag under blomstrande körsbärsträd. Deras föräldrar doftade trygghet och deras hjärtan växte sig starka, i goda vänners lekfulla lag.
För vissa är det naturligt, detta att följa sitt hjärta.

Vi andra förväxlar lätt hjärtats klara röst med känslors blinda skrän. När känslorna manar ”jag är kär”, hoppar vi villigt ner i ravinen. Ofta med ett leende till vi landar med ett brak. Och inte ens då förstår vi alltid vad som skett.
Vi gör som vi lärt, vi upprepar och håller fast vi det vi kan. Vi är människor, vi är trogna och lojala mot våra vanor. Ibland är de allt vi har, när vi glömt vårt hjärtas röst.

Hjärtat blir så lätt försatt i dissonans. Den är ett känsligt instrument och kräver ömsint hantering. Det blir lätt fel. Första gången vi trillar, första gången vi ligger där på marken och ser upp på våra föräldrar och letar efter deras reaktion. Vi tittar på mamma och pappa och undrar, ska vi gråta nu? Och våra hjärtan läser i deras ansikten, känner av om de ogillar det vi gjort, om det är farligt eller om vi får en kram och allt ska bli bra. Våra hjärtan fångar upp allt som sker, känsligt och omedelbart.

Som vi blir sedda och speglade som barn, så uppträder vi oftast som vuxna… Vi fortsätter och förstärker det vi lärt oss att vi är. Det går fort och allt för lätt att bli det andra tycker vi ska vara.

Offret lär sig och förväntar sig att bli slagen (slag är trots allt en form av beröring och bättre än inget!). Förövaren ställer gärna upp och fortsätter ge på sitt sätt. Den som lärt sig hata, när sin ilska och låter hetsiga känslor mana på! Den som lärt sig ta emot, är en villig slask för andras skit och har sitt existensberättigande på det viset. Våra känslor kan driva oss rakt in i sorg mot undergång. De har inget alls med hjärtas klara röst att göra. Det går så fort och allt för lätt att bli det andra tycker vi ska vara.

För alkoholisten är missbruket tydligt. Han behöver avstå flaskan för att bli fri. På samma sätt behöver offret avstå förövaren. Och förövaren som så skickligt luktar sig till offret, behöver avstå att följa känslans lust att slå.

Så är många av oss missbrukare. Många av oss är det. På något sätt söker vi substitut och ersättning för det vi längtar efter. Vi gör mycket för att slippa känna längtan, slippa tomhet och undvika ensamheten, den som kan tyckas så övermäktigt grym. Vi gör mycket för att slippa känna det vi egentligen behöver.

Vill vi följa hjärtats röst, vill vi vara helt i livet, behöver vi lära oss att lyssna igen. Känna skillnaden på vad hjärtat säger och vad känslor vill driva oss till. Kanske måste vi först avstå och sluta upp helt? Kanske måste vi först helt enkelt göra stopp, avstå vår flaska, vill vi bli nyktra.
Möta vår ensamhet, gå in i tystnad där vi bara är med oss själva och kanske då att vi hör vårt hjärta igen.

Det är som att lyssna efter näktergalen i en hop skränande fiskmåsar. Den finns där, sjunger alltid lika vackert. Vi behöver öva vår förmåga att känna igen dess vackra sång bland allt oväsen. Och när vi gör det, då stör oss inte längre fiskmåsars skrän.

Då är vi fria att följa vårt hjärta eller låta bli.

Stockholm i hösten
Henry Bronett©2011
Foto: Anna Rex


Henry Bronett f:61
Författare, poet och debattör.
Aktuell med ny barnbok.
”Charles Granpiers Äventyr: Drakblodsfröna” (Vombatförlag).

Hans blog hittar du på: http://www.goldkette.se

Vill ni kommentera eller diskutera Henrys text finns en speciell Gäst med G på K-tråd på vårt forum. Klicka här för att komma dit.
För att kunna skriva på forumet måste du vara medlem. Är du inte det, klicka  på Bli medlem inne på forumet och följ instruktionerna.
Man kan också kommentera på Kafé K:s Facebooksida om man hellre vill det.


Tillbaka till tidigare Gäster