Onsdagen den 1 juni 2011

 

Från Bullar till Bång

Då sitter man här och ångrar sig igen! 

Varför är jag alltid en sådan JA-sägare? Jag menar nu inte att jag är en person som bara håller med och säger ja till vad andra tycker, oavsett vad de tycker. Utan en som mer säger JA till alla möjliga och omöjliga projekt. Varför lär jag mig aldrig? Så mycket lättare att säga NEJ! Då hade jag sluppit sitta här och våndas framför tangentbordet. Skriva en krönika, eller vad nu detta kallas, är nämligen något helt nytt för mig. 

Nej, nu tar jag en fikapaus i stället, och reflekterar en stund. Eller som vi säger på vårt konditori: ”Livet är för kort för att inte unna sig en lång fika”. Då slår det mig. Det är ju tjusningen i utmaningarna som triggar igång mig, som gör att man får uppleva nya saker och möta nya spännande människor. Det är därför jag säger JA. Till allt!
Det är också JA-sägandet som ligger bakom konditoriets resa från att i stort sett endast handla om att baka Bullar, till att utvecklas till ”Bång” också.

Stålboms Konditori grundades av Pelle Stålbom 1957 (far till min man och livskamrat Micael). Han skulle starta sitt konditori i ett av de nya hus som skulle byggas i centrala Falkenberg. Det var på den tiden som grävskoporna skövlade småstäderna på trähus, nya tider, strålande tider, egnahemstanke, Domus och hela faderitten. 
Men även på den tiden var byggen försenade, så Pelle fick vänta och tog under tiden anställning på Amerikalinjen som konditor. Han kom till New York, blev helt tagen av musiken (gick på jazzklubb) upptäckte både mjukglass, juicemaskin, hamburgaren och Coca-Colan. 

Väl hemma igen startade han Stålboms Konditori & Snackbar. Och där fanns jukeboxen, hamburgaren, glassen, juicen & Coca-Colan. Maken till nymodigheter hade sällan skådats i lilla Falkenberg. Tyvärr var Pelle lite för tidigt ute och två år efter starten ändrade han inriktning och Stålboms blev ett renodlat Konditori, något som det förblev i 43 år. 1999 flyttade Stålboms Konditori den fantastiska sträckan av 300 meter! Från centrum (torget) till, i folkmun, ”utkanten av stan”. Falkenbergarna fasade, de såg slutet för Stålboms Konditoris era. Men min man och jag, som då i stort sett tagit över driften, såg däremot bara möjligheter. Vi skulle äntligen få en trädgård där vi kunde ha servering. Vi var våra ”egna” eftersom vi hade köpt fastigheten (en gammal villa) som renoverades och byggdes ut – till ett modernt konditori.

Micael som föddes in i konditorisvängen har sedan ungdomen lirat trummor i diverse konstellationer i vår stad. Hjärtat har alltid klappat varmt för musiken. Det saknades dock en scen för det lilla formatet. Sagt och gjort: vi byggde helt enkelt ett lusthus som kunde tjäna både som fikaplats, vinterförvaring av utemöbler – och scen. 2003 var det premiär för Bullar & Bång. Vi ringde runt till lite kompisar och frågade om de ville komma och spela i vår trädgård. Carl-Johan Vallgren, (då nybliven vinnare av Augustpriset) var en som tackade ja. Micael och hans gode vän Hans Schakonat skulle kompa upp honom. 
Orutinerade som vi var hade vi inte tanke på att ha förköp; vi var glada om det skulle komma 100 personer. (För att locka folk hade vi till råga på allt ett erbjudande i entréavgiften. I det facila entrépriset av 80 kronor ingick även kaffe & muffins.) Det kom 500 pers! Det blev en svettig, men ack så rolig kväll (och det blev till att baka många extra muffins). 

Nu skulle väl alla personer som är vid sina sunda vätskor tänka: varför dra igång ett musikprojekt mitt i sommaren, när ni lever i en stad på västkusten, och har hur mycket som helst att göra i er ordinarie verksamhet? Då resonerade Micael och jag som så här: Själva kan vi inte ta någon semester mitt i sommaren, det måste personalen få göra i första hand. Och om vi ändå skulle vara på jobbet hela sommaren kunde vi lika gärna se till att få lite omväxling under tiden. 
Med musiken får vi ett litet avbrott i vardagen. Under konsertkvällarna möter vi en helt annan publik i vår trädgård, än den som är våra gäster under vår normala fikatid. Under åren har vi fått förmånen att träffa och lärt känna ett helt gäng kreativa och konstnärliga artister & musiker. Konditoribranschen skiljer sig egentligen inte så mycket från musikbranschen. Båda är kreativa och skapande, bara en aning skillnad i dygnsrytm: Vid tresnåret går musikern och lägger sig, samtidigt går bagaren till jobbet.

Vi går nu in på vår nionde sommar med ”Bullar & Bång” och ser med stor tillförsikt fram emot sommarens åtta konsertkvällar. Vi har hela tiden höjt ribban och utmanat oss själva. I år kommer scenen att äntras av bland andra: Louise Hoffsten, Bo Kaspers Orkester, Orup, Soundtrack of our lives m fl. 

Det blir alltså en hel del Bång i sommar, men också mycket bullar. Och ja, nu har vi förköp!

Heléne Stålbom



Är en 45-årig trebarns(ungdoms)mor. Driver tillsammans med Micael, Stålboms Konditori.

Titel: Vdv = Vd och vaktmästare, och allt däremellan. Förgyller vår egen (arbets)tid och Falkenberg och dess gäster med musik och god fika. Under sommarhalvåret i vår trädgård, inomhus med "vardagsrumsspelningar" under vinterhalvåret. 

Har som motto: Livet är för kort för att inte unna sig en lång fika, och Ingen spaning, ingen aning

Är du nyfiken på Stålboms allt från Bullarna till Bånget, gå in på vår
hemsida www.stalboms.se




Vill ni kommentera eller diskutera Helénes text finns en speciell Gäst med G på K-tråd på vårt forum. Klicka här för att komma dit.
För att kunna skriva på forumet måste du vara medlem. Är du inte det, klicka  på Bli medlem inne på forumet och följ instruktionerna.
Man kan också kommentera på Kafé K:s Facebooksida om man hellre vill det.


Tillbaka till tidigare Gäster