Fredagen den 1 april 2011

 

Om den extra kraften!

Någon gång för tio år sedan hörde jag för första gången Lasse O'Månssons monolog om Den extra kraften. Det är en sorglustig historia om en man som i olika skeden av livet funderar på att kasta in för gott, men så kommer i sista sekund den där extra kraften som får honom att hålla på ett tag till. Jag har funderat lite på den där extra kraften.

Man lullar runt och rätt som det tryter känner man sig inverterad till rik och kär! Man går på solsken och flyger utmed hisschakten. Man unnar sig rabarberpaj och säger i sitt inre; du är allt en glad skit din gamle skojare, tro tusan, har du gått och blivit förälskad också din lille lymmel! Snart nog går det upp för en att det hela bara var en dröm. Man går tillbaka till mellanöl och fotboll, man väljer åter hissen, på kvällen framför sportextra säger man till sig själv; om man skulle ta och börja motionera och så tror man att man har börjat med det och så känner man sig genast som en bättre människa. På jobbet är man grabben hela dan och kostar till och med på sig ett och annat litet skämt om tillvarons subvalida trojeborg. Allt är naturligtvis lustiga kulisser men det håller en vid liv. Så lullar man runt men rätt som det är kommer den där extra kraften. Vad tusan kom den ifrån? Man vill hålla på lite till, man vill se hur det går, man ser mitt i allt kaos små barn växa upp, man älskar de där små och deras glädje, man blir lätt rörd, sentimental, man börjar gråta när dottern gör en dansuppvisning i skolan eller när någon är omotiverat vänlig mot en på försäkringskassan. Den extra kraften lockar fram de starka känslorna. Utan förvarning kan man bli förbannad på Jan Björklunds skolpolitik eller påvens hycklande och riva upp himmel och helvete över detta. Lika gärna bidrar den extra kraften till att diska upp en tisdagsnatt eller trösta ett vällingknyte till klockan sex på morgonen. Jag vill bringa min hyllning till denna extra kraft som upprätthåller människovärdet och får oss att se kärleken och livet. Den kraften finns tack vare dig som just nu läser dessa rader! Den extra kraften kommer naturligtvis fram då man minst anar det så därför är det arbete och vila som gäller för mig i min vardag. Man kan till exempel hugga ved.

När man hugger ved är det viktigt att först förse sig med en rejäl fikapaus, hugg inte för länge, njut av varje kubbe, stå på södersidan i lagom varmt väder med sol lite lätt lapande i det öppna nyllet. Klä dig behagligt för årstiden och småprata om första tussilagon med den ledigt passerande grannen. Om du har lust därtill kan du stapla veden som de gamla smålänningarna; i kullform. Då rinner vattnet naturligt ned längs sidorna och du får ett vackert monument över förgängligheten i att hugga ved. Detta om att hugga ved men samma princip kan med fördel användas i nästan vilket sammanhang som helst, och glöm inte att rätt vad det vill sig dyker den där extra kraften upp som från ingenstans!

Bästa hälsningar,

Gunnar Källström

Foto: Håkan Ivarsson

Gunnar Källström född 1967.
Vispoet och frilansmusiker i Göteborg.
Aktuell med Freud i farstun; En alla tiders revy på Teater Aftonstjärnan tillsammans med K-G Malm, Agneta Danielsson, Dan Viktor och Bernt Andersson. Premiär den 15 april!





Vill ni kommentera eller diskutera Gunnars text finns en speciell Gäst med G på K-tråd på vårt forum. Klicka här för att komma dit.
För att kunna skriva på forumet måste du vara medlem. Är du inte det, klicka  på Bli medlem inne på forumet och följ instruktionerna.
Man kan också kommentera på Kafé K:s Facebooksida om man hellre vill det.


Tillbaka till tidigare Gäster