Torsdagen den 1 april 2010

Vindrutan & backspegeln

Jag är en person som titt som tätt får olika flashbacks och kommer att tänka på hur saker och ting var tidigare i mitt liv. Jag tänker mer än gärna på hur det skulle vara att återuppleva saker och händelser igen. Man skulle nog kunna kalla mig för en nostalgiker. 

Kanske beror det på att jag, trots min relativt unga ålder, redan upplevt så pass mycket redan? Tolka inte mig som någon skrytsam person nu, men för att försöka påvisa vad jag menar måste jag berätta om lite av det jag varit med om. Jag är snart tjugotre år och har varit i 18 länder. Där har jag bland annat bott i ”halvkloster” i Frankrike, varit uppe i World Trade Center i New York, spelat fotboll i Holland, vunnit en fotbollsturnering i Italien, flugit flygplan över Las Vegas och Grand Canyon, förfasats över förhållandena i Auschwitz, tittat på fotboll i Manchester, England och varit på klassresa till Tjeckiens huvudstad Prag. 

Att kunna tänka tillbaka och drömma sig bort till sådana här upplevelser är helt fantastiskt i mitt tycke och det öppnar även upp mina sinnen för kommande resor. I skrivande stund är jag i full färd med att packa mina resväskor för en långhelg i Milano. Förhoppningsvis kommer jag kunna blicka tillbaka på ännu en upplevelse när jag kommer hem igen. 

Det finns ett ordspråk som lyder som följer:
”Anledningen till varför vindrutan i en bil är större än backspegeln är att man ska blicka framåt, inte bakåt.” 

Som alltid med ordspråk är det klockrent. Men för att kunna blicka framåt bör man ta del av det som man ser i backspegeln, eller med andra ord: lära av sina tidigare erfarenheter och ta med sig det i kommande, liknande situationer. Det gäller i de flesta sammanhang. På jobbet, i trafiken, på resande fot, i relationer och så vidare. En ständig personlig utveckling. 

Sedan finns det också saker och upplevelser som man inte kan göra något åt i samtid eller framtid. För egen del, och det är väl mest här jag blir nostalgisk och sentimental, är det mer personliga situationer som jag tänker tillbaka på. World Trade Center, Grand Canyon och Auschwitz i all ära, men när jag grubblar är det till exempel på de olika vägval jag ställts inför men som jag inte sett förrän det varit alldeles för sent för att vända tillbaka. 

Jag tänker mycket på min farfar som dog när jag var 10 år. I efterhand har jag tänkt på hur dåligt vi kände varandra, och hur gärna jag hade velat vara med honom oftare. 

Jag tänker också på skoltiden, om tonåren på högstadiet. På hur det hade varit om jag tagit en annan väg, en mer lockande och farlig väg istället för det dåliga men trygga jag hade. 

Jag tänker tillbaka och gläds med gymnasietiden, och de vännerna jag fick där. 

Alla de här sakerna skulle jag vilja återuppleva igen, men de situationerna kommer inte tillbaka. Jag är nöjd med det liv jag lever nu och mina val har ju minst sagt format hur jag lever idag. Jag ser ut igenom min stora vindruta i den snabbgående bilen, men då och då tittar jag gärna in i min backspegel. 

Tack för att du tog dig tid att läsa mina ord. Och tack till Mats Klasson som gav mig chansen att skriva för Kafé K återigen (jag har tidigare skrivit en rapport från Hultsfred ’09).

Linus Jensen

Jag heter Linus, är 23 år och bosatt i Helsingborg. Lyssnar mycket på musik, allt från göteborgspop till hårdrock, elektroniskt till akustiskt. Kan nog även klassas som sportfåne. Tveka inte att höra av dig med en kommentar eller hälsning. linusjensen@spray.se

Vill ni kommentera eller diskutera Linus text finns en speciell Gäst med G på K-tråd på vårt forum. Klicka här för att komma dit.
För att kunna skriva på forumet måste du vara medlem. Är du inte det, klicka  på Bli medlem inne på forumet och följ instruktionerna.


Tillbaka till tidigare Gäster