Dimma - jag gillar dimma...
Allt blir så tydligt i dimman. Åtminstone det som är nära.
Fonden löser upp sig till förmån för förgrunden.
Nästan som att gå i en diffus oljemålning.
Omvärlden existerar inte - man är ensam i sin egen bubbla.
Tyst - allt känns så tyst.

Bakom kameran i Hagaparken: mazken